Lägesrapport

Bostad

Har flyttat in i en lägenhet. Den är stor nog att rymma två, men jag har den för närvarande själv. Det är något el-fel i varvmattenberedaren så jag får klara mig på kallduschar. Eftersom det är ungefär 600 grader varmt ute så gör det inte så mycket.  Jag har dålig koll på var lägenheten faktiskt ligger och har förlitat mig på att få åka bil till och från den. Törs inte gå utanför dörren kvällstid pga risken för rån och annat våld.

Jobb

Tre dagar i veckan jobbar jag med YMCA Sydafrikas riksorganisation. Precis som i Sverige, och övriga världen, är varje YMCA en helt fristående organisation som av eget val är ansluten till ett riskförbund. Det som gör Sydafrika något unikt är att den nationella organisationen totalkollapsade för några år sedan och det pågår ett arbete för att få de separata organisationerna att börja samarbeta igen.

Onsdagar och torsdagar kommer jag att vara i en av YMCA-organisationerna och delta i kärnverksamheten. Riktigt vad det blir vet jag inte än.

Helena skriver långa blogginlägg...

... så att jag slipper. Här.

Spotify

Spotify fungerar här. Apor i träden och spotify i lurarna - vad mer kan man önska?

Fredag

Resan gick bra. Kom fram i tid och det gjorde även baggaget. Tips för resande genom Heathrow: 45 minuter räcker - om man har tur.

Har varit i Pietermaritzburg och hängt ett par dagar. Idag anlände jag i Durban där jag kommer att bo i tre månader. Lägenheten jag ska bo i är inte riktigt redo, så jag bor i någon slags vardagsrum på Student YMCA.

Det finns apor i träden utanför. SJUKT COOLT!

Har inget telefonnummer ännu. För att få igång sitt SIM-kort måste man registera var man bor. Och jag bor ju som inte riktigt nånstans än.

Framme

Framme i Pietermaritzburg. Resan gick bra. Det är varmt.

På väg

I tisdags när jag kom till jobbet förväntade jag mig en vanlig arbetsdag (så vanliga de nu kan bli). Istället blev jag överraskad av mina kollegor och förd till Bjurholm där vi roade oss med en skotersafari. Det finns väldigt få snöskotrar i Sydafrika.

Sitter hemma i köket. Om ett par timmar går tåget som ska ta mig till Stockholm. Har städat ut rummet och Sigge kommer att bo i det när jag är borta. Förhoppningsvis kommer hon att betala hyra också.

Pressmeddelande: KFUM Umeå möter världen i Sydafrika

På tisdag skickar världens största ungdomsrörelse ut två praktikanter från Umeå till YMCA i Sydafrika. I tre månader ska Helena Lewandowska och Gustaf Bratt få ta del av ungdomsverksamhet i Kapstaden respektive Durban.
– Jag förväntar mig många spännande möten och att få min världsbild vänd upp och ned, säger Gustaf.

Syftet är delvis att få uppleva rörelsens verksamhet i utvecklingsländer, men även att få bättre förståelse för situationen i Sydafrika. Praktikantprogrammet sponsras av Sida och den största anledningen till dessa utbyten är att sprida kunskap om andra länder.
– När vi kommer tillbaka i juni ingår det i vårt uppdrag att berätta om våra upplevelser. Därför får man gärna höra av sig till oss redan nu om man vill ha besök av oss, uppmanar Helena.

I Umeå har både Helena och Gustaf ett stort engagemang i KFUM och har arbetat på föreningens lägergårdar Nydala och Norrbyskär. Under praktiken hoppas de kunna bidra med sina erfarenheter och samtidigt få tillbaka inspiration från de verksamheter och människor de kommer att besöka.

– Efter att ha sett vad som fungerar och inte fungerar i andra organisationer brukar jag komma hem full av idéer. Sedan är det ju en utmaning att anpassa de idéerna till vår verklighet i Umeå, säger Gustaf.

I Sydafrika finns det mycket turbulens och enorma klasskillnader, men praktikanterna har förberett sig genom att gå en två veckor lång utbildning hos Sida. Att få nya insikter och perspektiv på världen överväger eventuella farhågor.
– Det är en helt otrolig chans att få träffa nya människor, se och uppleva en annan kultur med helt andra förutsättningar, säger Helena.
– Vi vill vara med att utveckla det civila samhället i andra delar av världen, säger Gustaf.

KFUK-KFUM finns i över 130 länder och involverar 70 miljoner människor, oftast under namnen YWCA och YMCA. Med fokus på Afrika bedriver KFUK-KFUM Sverige internationellt utvecklingssamarbete, där praktikantprogrammet är en viktig del. Nytt för 2010 är det ömsesidiga utbytet – i juni tar Sverige emot praktikanter från Sydafrika och Kenya.

Läs mer
· KFUM Umeå: www.kfum.nu
· KFUK-KFUM Sverige: www.kfuk-kfum.se 
· Praktikantrapporter: www.kfuk-kfum.se/internationellt/praktikanter/ute-nu

Vad händer?

Okej, detta är på gång

Lördag 27e februari lämnar jag Umeå. Tisdag 2a mars sätter sig jag och Helena på flyget till Durban.

Först ska vi, och några nyanställda på YMCA, gå en tredagsars introduktionskurs i Pietermaritzburg. Sedan åker jag tillbaka till Durban där jag ska bo i tre månader.

Jag ska bo på "the student YMCA" och spendera dagarna på Anchor House. Jag kommer att assistera folk där med att bygga hemsidor, facebookgrupper och liknande. Det kommer även att bli en massa besök i olika former av aktiviteter.

1a juni kommer jag hem igen. Lagom till lägersommaren!

Mer om civila samhället

Jag tycker exakt såhär: http://democracy.se/index.php?option=com_content&view=article&id=19&Itemid=95&lang=swedish

Jag gillar att artikeln tar upp exemplet med kriminella organisationer. Artikelförfattaren vill placera in bovar och banditer, t.ex. motorcykelgäng, i civilsamhället. Jag påstår att den typen av verksamheter ligger betydligt närmre kategorin företag, närligsliv. Som jag har förstått det har kriminella organisationer ofta ekonomisk vinst som syfte och mål. På så sätt skiljer de sig inte på något sätt från andra företag. Somliga organisationer väljer att ge legitimitet åt staten genom att följa lagen och att andra skiter blankt i lag och ordning. Målet är detsamma men metoderna något olika.

[Uppdatering: Vem är den största skurken - den som rånar en bank, eller den som startar en?]

Workshop: Skrivande

Idag har jag deltagit i en endagskurs i skrivande. Här är resultatet av förmiddagens arbete:

Idag sitter jag sitter i foajén på SIDA Partnership Forum i Härnösand. Jag är omringad av unga människor som är på väg ut i världen för att uppleva och i viss mån hjälpa till med global utveckling. Vi ska alla till platser drabbade av konflikt och fattigdom. Det är nog ingen av oss som riktigt vet vad som kommer att möta oss och jag upplever att detta har en stor enande verkan på gruppen.

Vad som även enar oss är de  vaccinationer och malariaprofylax vi utsatt oss sjäva för. Läkemedel som ska skydda våra kroppar från diverse obehagliga åkommor men som själva upphov till en rad andra obehagliga åkommor. På våra armar har vi plåster och blåmärken efter vaccinationssprutorna. Det händer minst någon gång per dag att någon av oss viskar något om malaria och smiter iväg till sovrummet eller toaletten för att där göra det som nöden kräver. Nästan alltid är det någon som är frånvarande.

Själv känner jag mig ibland lite som en katt bland hermelinerna – jag har själv ännu inte påbörjat den stora medicineringen: den mot malaria. Den del av Sydafrika jag själv ska till är inte särskilt hårt drabbat och om jag bara håller mig till städerna kommer jag inte behöva utsätta mig för dessa starka och något obehagliga ämnen. Jag har minsann läst listan på biverkningar: illamående, yrsel, sömnlöshet, trötthet, upprördhet, depression, hysteri och hallucinationer. Det sista man vill uppleva när man rest till andra sidan jordklotet är psykiska besvär som triggats av medecin.

Vi försöker förbereda oss så gott det går, men när kroppen och sinnet sviker har man inte mycket att sätta emot. Gemensamt är att vi alla tycker att det är värt besväret, men en fråga gnager fortfarande i mitt huvud: Varför resa till Afrika där man kanske, om man har tur, får se spännande vilda djur – när man tryggt kan sitta hemma i sitt vardagsrum och hallucinera ihop en hel flock rosa elefanter?